Matvägran, feber, blåsor i munnen och gallskrik var vår onsdag och efter att ha haft en hysteriskt ledsen Gustav större delen av kvällen tog vi det jobbiga beslutet att åka in till barnakuten.
Det stället åker man inte till i första taget och vi velade länge innan vi kände att detta var sista utvägen.
Två timmars väntetid blev det och den ledsna och trötta pojke vi hade hemma byttes mot en pigg, glad och sprallig kille på bara någon sekund och vi funderade på att åka hem igen.
Den enda doktorn på avdelningen ropade tillslut Gustavs namn och en undersökning av halv och öron gjordes. Ett halsprov togs, han lyssnade på lungorna och tittade på händer och fötter.
Provet visade ingen halsfluss och vi körde hem med bara två Alvedon.
Det sovs två timmar i sängen för att sen vakna till ett hysteriskt skrik igen.
Vyscha, kela, och leka var sista utvägen och till sist fick vi alla ro och sov till halv elva, tack o lov!
Oj vad jobbigt. :(
SvaraRaderaSV: ja jag har tänkt försöka få tag i nån runt en tusenlapp. Ungefär lika mkt jag kan tänkas få för teutonian som jag inte vill ha kvar.